|
Spridda friluftsstugor i naturen. Ej odling.
En kulturhistorisk notis:
”År 1940 upplät staden delar av Farstanäset för camping. Farstanäset blev
snabbt populärt. Men andra världskriget och beredskapstiden kom att kräva
sitt av fastanäscamparna. Militären behövde all tältduk som gick att
uppbringa i landet varför tälten kom att ersättas av små provisoriska
”tältstugor” av grönmålad masonit. De skulle ha ett enhetligt utseende och
storleken begränsades till ca 8 kvm. Till att börja med monterades den lilla
masonitstugan ned i september, vid säsongens slut. Ofta tingade man på samma
plats till nästa vår, då stugans delar sattes upp igen. Så småningom blev
stugorna stående över vintern och permanentades på olika sätt. En del stugor
har bytts till eller ersatts med nyare stugor, typ Friggebodar. Många av de
omkring 40 små stugor som än idag ligger kvar, utspridda i naturen längst
ute på Farstanäsets sydligaste udde, har trots allt bevarat sin ursprungliga
provisoriska karaktär med grönmålade masonitväggar och papptak, fortfarande
med endast sommarvattenledning och utan avlopp eller el.
Stugområdet, som inte har någon motsvarighet i stockholmstrakten, berättar
om hur de som på 1940-talet inte hade det så gott ställt ekonomiskt kunde
lösa sitt fritidsboende alldeles inpå knuten av den framväxande storstaden.”
Ur: Stockholm utanför tullarna, Nittiosju stadsdelar i ytterstaden, red
Göran Söderström, Stockholmia förlag, 2003 |
