|
Hornsberg
År 1646 fick riksrådet Gustav Horn som
donation av drottning Kristina det område som sedermera skulle få namnet
Hornsberg. Han lät bygga ett ståtligt slott som sommarnöje. Det gränsade i
nordost mot Karlsbergskanalen. Delar av ägan kallades Stora respektive Lilla
Hornsberg. På ägorna anlades på 1750-talet en parkumsfabrik, vilket innebar
att man tillverkade bomullstyg. Senare blev fabriken sockerbruk. Lilla
Hornsberg blev vid den tiden krog.
Grindstugan
Så är vi då framme i mitten av 1800-talet och
på något sätt hade Lilla Hornsberg fått en grannstuga.
Det är oklart exakt när huset byggdes. En
teckning finns på huset från 1852 och det måste alltså ha kommit till i
slutet av 1840-talet. Det är också klarlagt att huset 1855 ägdes av
fältväbeln m.m. P A Nyholm. 1859 lämnade denne in en ritning för
ombyggnation av huset och först därefter fick Grindstugan sitt välbekanta
utseende.
1860 var huset ombyggt och Nyholm sålde det
till stenhuggare Anders Andersson, f 1823. Anders och hans hustru Johanna
Ulrika med sonen Hendrik Wilhelm och dottern Alicia Wilhelmina flyttade in
den 9 november 1860.
Brovaktarstugan
Gångbron som byggts över nuvarande kanalen var
en enkel träkonstruktion och kunde inte öppnas. Karlbergskanalen var inte
djupmuddrad, men båttrafiken var ändå livlig mellan Mälaren och Karlbergs
sjö. 1864 byggs Karlbergsbron om till en svängbro som tog mark mellan
grindstugan och det dåvarande ölkaféet Lilla Hornsberg. Ungefär vid samma
tid avled Anders Andersson. Änkan Johanna Ulrika fick vara kvar som
brovakterska och hade hjälp av en systerson, senare kallad Bro-Kalle.
1908 byggdes Karlbergsbron om igen och kanalen
muddrades och gjordes i ordning ordentligt. Sonen till Anders Andersson hade
gift sig med Anna Karlsson och de tog över brovaktarsysslan. Inkomsten var
skral och huset stort och 1926 satte Anna in en annons under "Att hyra".
Annonsen besvarades av Axel Dahlberg och hans nyblivna hustru Elsa.
Dahlbergs hyrde lägenheten på bottenvåningen om 3 rum och kök. Strax
därefter hyrde också J Carlsson in sig i den andra lägenheten på
bottenvåningen, 1 rum och kök. Brovaktarparet bodde på övre våningen, också
3 rum och kök samt inbyggd veranda.
Anna Andersson dog 1940, 86 år gammal, och en
måg David Andersson fick flytta in i hennes lägenhet och fortsätta
brovaktssysslan. David krävde emellertid både vatten och avlopp och 1945 lät
han göra en bedömning av huset. Det visade sig att huset var i sådan sanitär
olägenhet att en sanering var av nöden krävande. Här tyckte inte
dödsbodelägarna efter Anna att det längre var deras angelägenhet och 1946
såldes huset till Stockholms Stad. Det kan nämnas att i bouppteckningen
efter Anna, d v s 1940, är hennes tillgångar "Åbyggnad å ofri grund, 1/3 av
kvarteret Mälaren 8 - Kr 1.633:-".
Bron över Karlbergskanalen byggdes om igen
1956 och flyttades då till andra sidan Lilla Hornsberg, som då blivit
Författarnas Hus, och breddades dessutom från 8 m till det dubbla.
Ingen brovaktare behövdes längre och 1977 är
det första årtal som egentligen dyker upp därefter. Då stod bottenvåningen
tom och Axel och Elsa Dahlberg, 79 resp. 73 år gamla bodde fortfarande kvar,
fast nu på övre våningen.
Kolonisternas
Hus
1983 ingav Stockholms Fastighetskontor en
ansökan till Stockholms Stadsbyggnadskontor om att få göra om inredningen i
Brovaktarstugan för att anpassas till föreningsliv. Man vill ta bort de tre
små omoderna lägenheter som finns i stugan och bland annat riva en vägg på
bottenvåningen för att göra ett större utrymme. Här blev det en hel del
protester från flera håll, bland annat motsatte sig Stadsmuseet helt "att en
vägg rivs med hänsyn till en eventuellt äldre stomme och med hänsyn till
1860-talets planlösning".
Då en vägg ändå revs på bottenvåningen, är det
därmed helt klart att just den väggen inte härstammade från det gamla
l860-talshusets stomme.
Fastighetskontorets ansökan upptog också
önskan om att få riva det gamla uthuset och bygga upp ett nytt. Detta
föranledde däremot inget som helst motstånd.
Just här i Stora och Lilla Hornsberg fanns
sedan början på 1900-talet flera koloniområden, Iris, Majblomma och
Slånbacken. Samtliga försvann i samband med ombyggnader av hela området. Det
enda som blev kvar blev de 19 stugorna vid Karlbergskanalen, som var grannar
till Brovaktarstugan.
Men nu, 1983, kom många kolonister till
området. Inte för att direkt odla, utan för att inrätta sitt kansli och
bistå kolonisterna med att ta hand om hela Stockholms koloniområden.
Hyreskontraktet tecknades mellan Stockholms Stad och Föreningen
Storstockholms Koloniträdgårdar, FSSK. Istället för brovaktarstuga hade vi
fått Kolonisternas Hus.
1993 inträffade då det mest fantastiska. FSSK
fick erbjudandet om att köpa huset. Och det var naturligtvis ingen tvekan.
Huset köptes. Det ägs nu alltså av Föreningen Storstockholms
Koloniträdgårdar. Visserligen står det fortfarande på "ofri mark", men
arrendekontraktet med Stockholms Stad löper på 60 år och automatiskt
därefter med 40-åriga förlängningar.
Enligt
Stadsmuseet har huset stort kulturhistoriskt värde och vi äger det! Det är
därför vi ska vara rädda om det, vara stolta över det och utnyttja det. Vårt
KOLONISTERNAS HUS
Hornsbergs Strand 20 |
